120918 Dessa hundar är mina första kelpies, sedan den bilden togs så har mina två äldsta (Uzak född 1998 och hans halvsyster Zmilla född 2001) avlidit och kenneln har istället utökats med Qarats dotter Mynta (se år 2014).
Kenneln har även två foderhundar, det är Qis som bor i Falun samt tänkta avelstiken Minnie som bor i Gävle.
Jag heter Anette Johansson, min familj består av min man Göran och våra kelpies. Jag hade länge längtat efter en hund men inte förrän 1979 fick jag möjlighet att skaffa en. Det var inga problem att välja ras, för mig fanns bara schäfer. Under tiden 1979 – 2002 hade jag totalt fem schäfrar, en kort berättelse om var och en hittar du under Till minne. Idag har jag ingen schäfer kvar för 1998 bestämde jag mig för att byta ras, efter stor vånda kom jag till beslut och valet föll på Australian Kelpie. 1998 Uzak är min första kelpie och han kom till oss 1998. Jag hade varit schäferägare i 23 år och hade två schäfrar när jag beslöt mig för att byta ras. Jag tycker fortfarande att schäfern är en underbar hund men jag ville gärna tävla och jag tyckte att det började bli svårt att hitta en frisk, sund och arbetsvillig schäfer. Att byta ras var en lång process, det tog faktiskt 10 år innan jag bestämde mig för att nästa hund skulle bli en kelpie. När jag äntligen bestämt mig så var det ändå väldigt nära att det inte blivit någon ny ras. Jag hade kontaktat en uppfödare och tingat en hane men när valparna föddes så visade det sig att det bara blev en hane och den var redan bortlovad. Naturligtvis kände jag mig väldigt besviken eftersom jag äntligen hade bestämt mig för att byta ras men kunde bara konstatera att det nog inte var mening att jag skulle ha någon kelpie. Döm om min förvåning när tidningen Brukshunden kom några dagar senare, den innehöll nämligen en rasspecial på Australian Kelpie!!!! Där fanns även ett reportage från Glimmergruvans Kennel och jag kunde läsa att när reportern var på kenneln för att göra reportaget så föddes en valpkull, nämligen Glimmergruvans U-kull. Jag ringde naturligtvis till Olle Johansson (kennelägaren) och frågade om han möjligen hade någon hane kvar, jag fick då veta att det blev 4 hanar och 2 tikar i kullen och att det var 2 hanar lediga. Jag bokade en valp på stående fot med reservation att han inte fick vara kryptorchid (då får man inte ställa ut sin hund och kan därför inte heller få något championat). Även om jag var långt ifrån säker på att det skulle bli en tävlingshund så ville jag inte riskera att ett sådant fel skulle bli ett hinder. Fyra veckor senare ringde Olle och sa att jag var välkommen ner till Svenljunga och titta på valparna för nu hade alla hanarna sina stenar nere. Vi var då i Värmland och bestämde oss direkt för att åka ner. Sagt och gjort, vi åkte ner och tittade och jag måste medge att jag blev lite fundersam om jag hade valt rätt ras för en kelpie är ju väldigt liten i förhållande till schäfern som jag var van vid. Olle bad oss också att fundera på ett namn som började på U och efter mycket funderade så föreslog vi Uzak och det godkände Olle. När valparna var ca 6 veckor frågade Olle vilken av valparna jag ville ha, jag bad honom att välja ut ”min” valp eftersom jag inte hade möjlighet att åka ner igen. Han undrade vad jag ville göra med hunden, jag sa som det var att jag ville ha en bra brukshund som gärna fick vara snygg. Jag fick då till svar ”den valp som jag tror blir den bästa brukshunden är den fulaste valp jag någonsin fått i min uppfödning, han blir aldrig någon utställningshund”. Eftersom jag tyckte att det var viktigare med brukstävling än utställning så bestämde jag mig ändå för den valpen. Midsommarafton 1998 var det dags att hämta hem ”den fula ankungen” och det har jag aldrig ångrat. Med facit i hand så kan man konstatera att inte ens en erfaren uppfödare kan avgöra hur valparna blir som vuxna, jag fick nämligen en mycket bra brukshund men även en jättesnygg utställningshund. Uzak är utställningschampion både i Sverige, Finland och Danmark och eftersom han även fick CACIB i alla tre länderna så är han även Int och Nord UCh, gissa om uppfödaren ångrade sitt uttalande om den fula valpen. 2001 Hösten 2001 berättade Olle att var det dags för Solo Songs sista parning, eftersom jag tycker att hon har många bra egenskaper så tingade jag en valp. Visserligen tyckte jag att det var lite tidigt för Uzak tävlade som mest vid den här tiden och vi hade fortfarande en schäfer kvar som också krävde att bli aktiverad men det hjälpte inte, det blev en valp. Med facit i hand så visade det sig att det blev ytterligare en kull men då hade vi ju Zmilla hemma och det är definitivt inget som jag ångrat. Julen 2001 föddes Zmilla, hon kom till oss i slutet av februari när det var som kallast och mest med snö. Hon charmade alla, Uzak var 5 månader innan vår schäferhane accepterade honom medan Zmilla accepterades samma dag som hon kom. Undrar om det berodde på att hon var tjej?
Min uppfödare, Olle Johansson, avled tyvärr alldeles för tidigt och han hade flera gånger uppmanat mig att ta en kull på Zmilla men jag var mycket tveksam för trots många års hundvana hade jag aldrig haft valpar. Som ett tack till Olle för mina Glimmergruvanhundar bestämde jag mig för att ta en kull valpar på Zmilla. Våren 2006 var det dags för parning och valet föll på Cefeus Up To Dat Mix "Pruppen" och den 9 juli 2006 föddes 4 valpar, 1 hane och 3 tikar. Det var 8 fantastiska veckor när jag fick följa utvecklingen av våra fyra småttingar Pepsi, Pixi, Puma och Pysen. Mer om var och en kan du läsa om under fliken Om kenneln/Valpar. I samband med första kullen ansökte jag om ett kennelnamn och efter många om och men fick jag äntligen ett av de föreslagna kennelnamnen godkända, nu heter vår kennel Lilla Primtorpets kennel. 2008 Våren 2008 parades Zmilla med Cefeus Eliver som står i Norge och på Sveriges Nationaldag den 6 juni 2008 föddes Zmillas andra kull och det blev 7 valpar, 4 hanar och 3 tikar. Valparnas namn är Qarat, Qis, Qiroo, Quito, Qiwi, Qoralle och Qira. Qarat och Qiwi är red and tan, övriga valpar är röda. Tyvärr drabbades vi av två stora sorger våren 2009, Qira blev glykolförgiftad i april och i juni omkom Qiroo i en bilolycka. En tragedi för oss alla men speciellt för deras ägare som avgudade sina valpar. Mer om var och en kan du läsa om under fliken Om kenneln/Valpar. 2010 2010 var det dags att para Pixi men det ville sig inte och våren 2011 stod det klart att vi inte skulle kunna para Pixi pga att hon hade vaginalt septum. Stor besvikelse naturligtvis för hon är en kanonhund men bara att gilla läget. 2012 Mycket funderande pågick under lång tid, skulle jag avsluta P-linjen eller skulle jag ta en valp från någon av P-valparna...... I januari 2012 beslöt jag för att ta en valp efter Pysen och Pihlstens Coola-Vilda och efter mycket velande fram och tillbaka om valet av valp så blev det Pihlstens Diznie som flyttade hem till oss. I november 2012 drabbades jag av en stor sorg när min älskade Uzak lämnade oss. Han var min mentor i kelpierasen och har lärt mig massor, det tog lång tid innan jag kom underfund med denna härliga ras men med ömsesidig respekt och intresse att lära känna varandra så lyckades vi få en fantastisk kontakt. Saknaden är mycket stor. Uzak fick titlarna: KORAD, SE UCH, DK UCH, FIN UCH, INT UCH, NORD UCH, SE BCH, SE SöCH. 2014 Februari 2014 var det dags igen när vår "bästa mamma" lämnade oss. Zmilla gav mig otroligt många fina stunder, inte minst när valparna föddes. Hon visade sig vara en otroligt duktig avelstik som visste hur man skulle uppfostra sina valpar. Det var ett mycket tungt beslut när jag insåg att det var dags att släppa taget. Saknar verkligen denna kloka hund. Zmilla fick titlarna: KORAD, SE UCH. Som tur är så händer även roliga saker, i juli 2014 kom en solstråle in i vårt hem. Då föddes nämnligen Qarats allra första kull och den är med Walkabout Lenka, dom fick 8 valpar (5+3) och naturligtvis ville jag ha en av valparna och på hösten flyttade Walkabout Mynta till oss. 2015 I juni 2015 föddes Diznies första kull, kennelns S-kull, fem valpar föddes men endast två levde (Skilla och Speedy, en tik och en hane), Skilla har vi nu lämnat ut på foder. 2016 2016 har inneburit både tung sorg och glädje. I januari fick P-kullens Pepsi somna efter en lång tids sjukdom men ingen veterinär kunde hitta felet. Hon blev obducerad och då upptäckte man att hon hade drabbats av ett bråck på ryggraden och spår av flera blodproppar. R.I.P. Pepsi. Glädje blev det iallafall under försommaren när Pixi visade vilken kanontjej hon är när hon kvalificerade sig till SM SPÅR, helt oväntat och väldigt överraskande. Efter många om och men så anmälde jag till SM och resultatet blev 572,75 poäng, CP och plac 8. Jättenöjd, inte lätt att tävla med Sveriges bästa spårhundar men jättebra att placera sig så bra i ett gäng på 30 kanonbra spårhundar. Glädjen blev dock kortvarig, i september kom ett chockartat sorgebesked när vi fick veta att S-kullens Speedy hade fått somna. Det visade sig att han hade fått tumörer på ryggmärgen och dessa gick inte att operera så han fick somna. R.I.P. Speedy. 2017 Detta år både började och slutade med sorg när vi drabbades av två tunga förluster när både Puma och Pysen lämnade oss. Puma hade fått problem med sitt hjärta och i maj orkade det inte längre så hon fick somna. R.I.P. Puma. Nu har vi bara Pixi kvar från den kullen men tack och lov så är hon väldigt pigg, eftersom jag nu har slutat tävla bruks med henne så fick hon prova på viltspår och spår är ju något som hon gillar skarpt så hon fick gk i anlagstestet och fick därefter tre 1:a pris + 2 HP, fick då ytterligare ett championat när hon blev SE VCH. Tyvärr visade det sig att Diznie har ett begynnande hjärtfel så det blir inga fler kullar för hennes del, istället har vi tävlat hela året och hon har gått väldigt bra så nu är det tävling som gäller för hennes del. Även Mynta har tävlat i höst och är nu uppflyttad till högre spår. För hennes del blir det ett uppehåll i tävlandet för hon ska paras till våren. Hon ska paras med Whyalla's Black Hunter "Kelso". Så spännande. Minnie gjorde ett jättefint MT detta år men vi lyckades inte på de två appelltävlingar som vi deltog i men det får vi testa igen till våren. 2018 Hela våren väntade och väntade vi, först väntade vi på att Mynta skulle börja löpa, sedan väntade vi på att det skulle bli dags att para, efter en lyckad parning så väntade vi på besked om Mynta var dräktig och till sist väntade vi på valpningen. Äntligen dags, 2018-03-31 födde Mynta 4 hanar och 3 tikar. Mynta visade sig vara en otroligt trygg och samlad avelstik, det blev en jobbig natt för Mynta med värkar då hon ville ligga under mitt täcke så jag skulle kunna massera hennes mage. På morgonen hoppade hon ner från sängen och gick direkt till valplådan och lade sig, jag var ganska trött efter nattvaket och var på väg att somna när jag tänkte att det är bäst att kolla hur läget är, då har hon redan fått krystvärkar!!!! Helt lugn födde hon valp efter valp och tog hand om alla utan problem. Hon hade heller inget emot att jag hjälpte till att torka dom och fick också kolla samtliga utan att hon protesterade. 3,5 timme tog valpningen då hade samtliga lakristroll och chokladpralinen anlänt, dom heter Taggen, Tiwaz, Tiger, Turbo, Tezla, Trixie och Trolla. Endast Trolla är brun, alla andra är svarta. Så här ser dom ut, helt underbara valpar allihopa.
Vi har haft fått en otrolig massa snö i vinter och när det var dags för valpningen så trodde jag aldrig att vi skulle kunna ta ut valparna när vi brukar men överraskande nog så var det helt rent med snö i vår trädgård när det var dags att introducera världen för valparna. Pga valpningen så har det inte blivit aktuellt med en enda tävling denna vår men nu är valparna levererade till jättefina valpköpare så nu börjar höstens träning. Återkommer om höstens träningar och tävlingar längre fram.
|
